Engagemang som driverkraft

-Vet du när du började känna av att något var fel? Den frågan har både läkare i efterhand, och andra personer i min närhet ställt genom åren. Det kan jag nästan exakt svara på, men för mig är det mest intressanta - Varför jag trots att signalerna var tydliga, ignorerade dem. Ja, varför?

Jag hade ett jätteroligt arbete, jag var med och startade upp en förskoleverksamhet tillsammans med föräldrar och andra pedagoger. Något alldeles nytt skulle utformas och jag hade alla möjligheter i världen att tillsammans med dem bygga upp det som vi tyckte var bra för förskolebarn. - Vad jag njöt! Vi var ett entusiastiskt gäng av nybyggare som verkligen gillade det vi höll på med även när det inte alltid var så lätt. Jag var på jobbet mentalt även på min lediga tid och jag gillade det! Men det är nog min stora brist också, jag varken vill eller kan koppla bort något som jag är entusiastisk inför. Det funkar ett tag, jag tror även att det kan behövas under en kortare period då man bygger upp något. Det är ur det stora engagemanget som något går från idé till att bli något konkret. Det är min drivkraft!

Men det bryter ner med tiden om man inte kopplar bort jobbet på den lediga tiden. Jag kände inte att jag kunde gå in i något viloläge, vilket kanske är helt fel ord för man jobbar ju ändå på hela tiden. Det var jag som hade det övergripande ansvaret. Jag ville ha det och jag ville inte släppa kontrollen. Det som vi hade byggt upp var så bra och jag ville att det skulle fortsätta att vara så även när det kom in ny personal vilket det gjorde både termin två och tre. Till saken hör att det inte heller var helt lätt att rekrytera utbildade pedagoger under den här perioden. Verksamheten var bara en baby ännu, om man ser det rent symboliskt, den var knappt ett år.... Den viktiga strukturen för att verksamheten skulle flyta på, var ännu inte satt. Ej heller strukturen på varför vi gör det vi gör, att vi alltid har barnet i fokus. Man kan prata som om man tänker så, men göra något annat. 

Frågan varför jag ignorerade signalerna finns i detta som jag väldigt kort beskrivit ovan. Vi som startade upp verksamheten hade en tanke om vad vi ville med den. Jag ville inte släppa den tanken
- Barnet i fokus, vi ville ha en bra pedagogisk verksamhet inte barnpassning! Det är viktigt att poängtera att jag enbart beskriver skedet ur min egen synvinkel, någon annan kunde jag inte ha då och det tog ett bra tag innan jag upptäckte vad jag egentligen skulle ha gjort.